Tatueringar – en kontroversiell konstform eller mode?

Fram tills inte alltför länge sedan associerades tatueringar främst med rebelliska ungdomsår, kåkfarare och i bästa fall kanske en och annan pensionerad sjöman. Detta trots att denna typ av kroppsutsmyckningar har funnits under tusentals år bland folkslag över hela världen. Först för ett par decennier sedan började synen på tatueringar på riktigt förändras, och bläckmålningarna ses numera på människor i alla samhällsklasser, från alla kulturer och i alla åldrar. Huruvida tatueringar faktiskt är konstverk eller bara en modefluga har diskuterats flitigt genom åren, och man kan väl mest bara konstatera att de lärde fortsätter att tvista om saken, helt enkelt. För vem avgör egentligen vad som är konst och inte? Hur lyder definitionen av konst – och kan den appliceras på tatueringar?

Vad är konst?

Även om tatueringar nuförtiden är bra mycket mer mainstream och för de flesta inte mer uppseendeväckande än ett par hål i öronen, går åsikterna onekligen fortfarande isär kring om det är en typ av konst eller icke. Utan tvekan, menar somliga – medan andra står fast vid att begreppet konst endast är förbehållet tavlor, fotografier, skulpturer och andra mer traditionella former av artistiska uttryck. Frågan är om inte konst ändå är något subjektivt, likt skönhet eller smärta? Definierar vi inte konst utifrån egna personliga preferenser samt tycke och smak? Vill man ta funderingarna ett steg längre, kan man fråga sig varför det är viktigt om tatueringar anses vara en konstform eller inte? Kanske grundar det sig i någon form av upprättelse. En kamp för att tvätta bort tatueringarnas omoderna och något inskränkta bad ass-stämpel, och istället låta hantverket få en plats i konstens finrum. 

Med kroppen som canvasduk

Det är inte motiven i sig som skiljer tatueringar från klassisk, traditionell konst – utan underlagen på vilka motiven målas. Naturligtvis. Till skillnad från tavlor och skulpturer, är det hela tiden människan som står i fokus när det handlar om tatueringar. Människan är konstnären, betraktaren och konstverket på samma gång. Tatueringar blir likt frisyr och klädstil ett sätt att uttrycka sin identitet och personlighet, om än på ett betydligt mer permanent sätt. Tatueringar som hantverk (eller konstform?) har utvecklats enormt de senaste åren och nya stilar växer fram kontinuerligt. Många tatuerare, eller ska vi kanske säga tatueringskonstnärer, specialiserar sig på en eller ett par stilar de behärskar särskilt väl och somliga lyckas genom sina verk att göra sig riktigt kända. De flesta som väljer att tatuera sig har ofta funderat både länge och väl över motivet de önskar, och inte sällan står tatueringen för något speciellt. Tatueringar är för många ett sätt minnas, hedra, visa samhörighet och kärlek. Och med det i åtanke, kan man fråga sig om tatueringar inte i själva verket faktiskt är den allra renaste och vackraste formen av konst?